bild

bild

bild

bild

bild

bild

bild

bild

bild

bild

Silver Almir

Vi hade länge längtat efter att litet föl efter Caladora. Vi såg framför oss vilken perfekt mamma hon skulle bli och när vi sedan bestämde att snälla och trevliga Gimmick skulle bli hingsten så förstod vi vilket underbart föl vi skulle få. Hon blev betäckt 2009 och vi var både oroliga och glada under dräktigheten, mycket tid gick åt till att se att Caladora mådde bra. Allt avlöpte som det skulle, förutom när Gimmick testades för CA och visade sig att han var bärare. Anne ville att vi som betäckt också skulle testa våra ston och givetvis gjorde vi det. När provsvaret kom och det visade sig att Caladora också var bärare insåg vi vad som faktiskt kunde ske, att fölet hon bar på kunde vara dubbelbärare. Men vi var aldrig speciellt oroliga, risken att det skulle vara drabbat var "bara" 25 %.

Hade vi vetat detta innan vi betäckte hade vi naturligtvis inte valt Gimmick.

Den 15 maj 2010 föddes våran Silver Almir, mitt i natten kom han och det gick i en rasande fart. Caladora hade nämligen tänkt göra allt i smyg. Johanna hade tittat till henne på kvällen och allt såg lugnt ut, men när hon klev in i stallet en stund senare så var redan Caladora i full gång. Han fick namnet Almir som så passande betyder prins på arabiska.

Almir var givetvis den mest bedårande lilla fölunge för oss. Allt var precis som det skulle, alla mådde bra och vi var så glada att allt såg bra ut. Almir såg ut att må bra och att vi några månader senare skulle få beskedet att han var dubbelbärare var svårt att tro. Vi hade ingen brådska att skicka iväg något test så det kom inte iväg förens han var tre månader gammal. Svaret fick vi den 9 augusti. Det värsta som kunde hända, hände faktiskt. På testet stod det CA/CA. Han var alltså drabbad. Vi blev självklart mycket ledsna, vi grät hela dagen och trodde att det var kört för vår lille Almir.

Jag började leta efter all fakta som fanns om CA. Jag fick också kontakt med människor här i Sverige som hade haft erfarenhet av CA eller som hade det då, jag kom då i kontakt med Kullatorp stuteri som nyss hade fått ta bort en fölunge på grund av sjukdomen, Anette Mattsson som hade stor vetskap om detta och Wilda Wiholm som också hade en dubbelbärare. Alla gav oss rådet att vänta och njuta av Almir varje dag. Han var ju fortfarande frisk. Vi fick många goda råd om hur vi skulle hantera honom och inte utsätta han för något traumatiskt, eftersom det skulle kunna utlösa sjukdomen. Allt skulle ske lugnt omkring honom och han skulle inte tas ifrån sin mamma. Han blev av den anledningen kastrerad redan som 6 månaders fölunge. Vi har alltid varit oerhört noggranna i hans hantering, aldrig chansat med något, alltid varit lugna och alltid utgått från hans kapacitet.

Även UC Davis i USA har jag haft mycket kontakt med, tyvärr gav de mig aldrig så mycket hopp där. Men man får inte glömma att det finns några hästar i världen som aldrig utvecklar symptom, kanske är Almir en av dem? Fortfarande idag är han symptomfri och vi har fått världens goaste häst, vi tänker inte så mycket på att han är dubbelbärare längre utan nu hanterar vi honom som vilken unghäst som helst. Vi har löshoppat honom mycket för att se hur hans avståndsbedömning är och idag så kör vi mycket horsemanship med honom, allt för att han ska känna sig trygg med oss. Våra planer är att rida in honom och använda honom som planerat. Vi är fullt medvetna om att han fortfarande kan utveckla sjukdomen, men blir det så får vi ta det då.  
 
 

Vi har filmat han sedan han var liten.

Film 1 Film 2 Film 3 Film 4 Film 5 Film 6 Film 7


Här kan du läsa mer om Cerebellar Abiotrophy


Blogg